Meditation och medveten närvaro
”Miraklet”, sade Zenmästare Lin Chi, ”är inte att gå på glödande kol eller på luft. Miraklet är att gå på jorden.”
Vår existens är i sig själv ett under, ett mysterium. Genom våra sinnen kan vi upptäcka och uppskatta det hissnande universum som omger oss. Ändå låter vi oss ofta fastna i stress, frustration och vardagsbekymmer - vi förlorar vår förmåga till förundran, tacksamhet och insikt.
Meditation är ett sätt att att återupptäcka det vidunderliga i livet och finna glädje och frid. Genom meditation kan vi utforska hur vårt medvetande och världen omkring oss hänger samman, och hur lidande och välmående uppstår. Vi kan lära känna vårt medvetande på djupet, lära oss att stärka de goda tendenserna där, och att omvandla de tendenser som leder till lidande.
Meditation i den buddhistiska traditionen har två huvudsakliga aspekter: att stanna upp (samatha), och att se djupt (vipashyana). Att stanna upp betyder här att komma hem till oss själva, till det innevarande ögonblicket, till vår kropp och sinne sådana de är just nu. Vi tränar sinnet i att vara närvarande i nuet, utan att ryckas bort av oro inför framtiden eller ältande av sådant som hänt i det förflutna. Det handlar om att vara närvarande med vår kropp, våra känslor, våra perceptioner och vårt medvetande i alla aktiviteter i vårt dagliga liv.
Att se djupt blir möjligt först när vi stannat upp. Då kan vi med hjälp av vår medvetenhet och koncentration komma till insikt om ett fenomens sanna natur, antingen det handlar om fysiska fenomen som våra kroppar eller den materiella verklighet som omger oss, eller mentala fenomen som känslor, tankar och perceptioner.
Först när vi stannat upp är närvarande kan vi verkligen se och uppskatta alla välsignelser i våra liv. Bara då kan vi vara i kontakt med solen och jorden, vattnet och luften, levande varelser och människor vi älskar. Bara då kan vi också komma i kontakt med det lidande i oss och i världen som behöver vår uppmärksamhet, medkänsla och helande handling.
Vår existens är i sig själv ett under, ett mysterium. Genom våra sinnen kan vi upptäcka och uppskatta det hissnande universum som omger oss. Ändå låter vi oss ofta fastna i stress, frustration och vardagsbekymmer - vi förlorar vår förmåga till förundran, tacksamhet och insikt.
Meditation är ett sätt att att återupptäcka det vidunderliga i livet och finna glädje och frid. Genom meditation kan vi utforska hur vårt medvetande och världen omkring oss hänger samman, och hur lidande och välmående uppstår. Vi kan lära känna vårt medvetande på djupet, lära oss att stärka de goda tendenserna där, och att omvandla de tendenser som leder till lidande.
Meditation i den buddhistiska traditionen har två huvudsakliga aspekter: att stanna upp (samatha), och att se djupt (vipashyana). Att stanna upp betyder här att komma hem till oss själva, till det innevarande ögonblicket, till vår kropp och sinne sådana de är just nu. Vi tränar sinnet i att vara närvarande i nuet, utan att ryckas bort av oro inför framtiden eller ältande av sådant som hänt i det förflutna. Det handlar om att vara närvarande med vår kropp, våra känslor, våra perceptioner och vårt medvetande i alla aktiviteter i vårt dagliga liv.
Att se djupt blir möjligt först när vi stannat upp. Då kan vi med hjälp av vår medvetenhet och koncentration komma till insikt om ett fenomens sanna natur, antingen det handlar om fysiska fenomen som våra kroppar eller den materiella verklighet som omger oss, eller mentala fenomen som känslor, tankar och perceptioner.
Först när vi stannat upp är närvarande kan vi verkligen se och uppskatta alla välsignelser i våra liv. Bara då kan vi vara i kontakt med solen och jorden, vattnet och luften, levande varelser och människor vi älskar. Bara då kan vi också komma i kontakt med det lidande i oss och i världen som behöver vår uppmärksamhet, medkänsla och helande handling.
